Det inträffade är nog ett av de mest skrämmande tilltagen av Sveriges radio/dagens eko. Att anställda journalister använder sig av skattefinansierad public service i syfte att främja privata projekt, det vet man redan. Men när Ekots anställde, Daniel Värjö, själv väljer att hjälpa sin gode vän och frilansande journalisten Nuri Kino att marknadsföra hans bok är det ett övertramp som saknar motstycke. Nuri Kino tog 2010 på sig uppdraget att skriva en biografi som skulle spegla den kriminelle Milan Sevos liv och leverne. Boken, som blev färdig redan årsskiftet 2010/2011 trycktes inte då och publiceringen blev istället senarelagd. Det ”fattades” ett kapitel. Ett avsnitt i slutet av boken. Man ville boken skulle innehålla någonting om kungen. Att skriva om kungen väcker ju intresse och säljer.

Det gällde alltså att skapa en story med hjälp av en ”murvel” och en ”marknadsförare”. Murveln blev Lars Axelsson (en 10-årig bekantskap till Anders Lettström) och marknadsföranden blev Daniel Värjö (dagens eko). Axelsson kontaktade Lettström och bad om ett möte. Vid ett hastigt hopkommet möte presenterade Axelsson den kriminelle Daniel Webb för den intet ont anande Lettström som då inte hade en aning om vem Daniel Webb var. Axelsson hade bara presenterat honom som en person vid namn ”David” och som var väl bekant med Mille Marcovic, mannen som påstod sig äga kompromenterande foton av kungen. Mannen som påstod att kungen och hans vänner besökt Milles svartklubb.

Enligt denne ”David” var Mille en kriminell person som livnärde sig på bl.a. utpressning. Enligt ”David” var Mille även en bedragare och det var osannolikt att det skulle finnas sådana påstådda foton i Milles ägo. ”David” frågade om Lettström inte hade något emot att han undersökte saken. Lettström svarade ”ja, gör det”. Därigenom slog fällan igen. Samtalet under mötet hade i smyg, utan Lettströms vetskap, bandats. Och först när mötet avslutades fick Lettström veta att ”David” egentligen hette Daniel Webb.

Webb fortsatte jaga Lettström för att få till ännu ett möte. Han ringde upprepade gånger och han trängde sig även in på medlemsklubben Noppe, där han avvisades.

Till slut kom Lettström och Webb överens om att träffas på ett lunchmöte för att avsluta kontakten. Då passade Webb på att föreslå att han skulle övertala Mille Markovic att komma med en offentlig dementi. Mille hade lovat att han mot en ersättning på 3 mk skulle dementera samtliga av sina påståenden om kungens nattklubbsbesök och dementera sitt påstådda innehav av kompromenterande fotografier. Förslaget avvisades av Lettström. Webb tyckte det var konstigt- kungen hade ju så många förmögna vänner. Ett antal namn på förmögna kungakompisar räknades upp av Webb. Också detta samtal bandades av Webb.

Med valda delar av de bandade samtalen tog Webb, på Kinos uppdrag, kontakt med kompisen Daniel Värjö på eko-redaktionen. Kino och Webb sade sig nu ha ”bevis” på att kungens kompis Lettström anlitat kriminella, närstående till den jugoslaviska maffian, med uppdrag att rädda kungens heder. Värjö skulle hjälpa till genom att via Dagens Eko sprida ut denna nyhet, Anders Lettström har aldrig träffat Daniel Värjö, än mindre någonsin pratat med honom. Dock har Lettström via mail till Värjö förnekat att han kontaktat Webb och även förnekat att Webb fått uppdrag att hitta Milles påstådda foton på kungen, eller att förhandla med Mille.

Trots denna dementi gick Dagens eko och Värjö under morgonsändningen den 19 maj 2011, ut med nyheten att det nu framkommit att det stod klart att kungens vän Anders Lettström anlitat den jugoslaviska maffian för att försöka rädda kungens heder. Nuri Kino kunde således skriva färdigt sin bok ”Den svenske gudfadern”. Sista kapitlet i boken fick handla om hur jugoslavisk maffia kontaktats och om att vänner till kungen åkt till Belgrad för att träffa och förhandla med Milan Sevo. Det är alltså ren lögn, något som aldrig har inträffat. Eftersom något sådant möte aldrig ägt rum, kunde ju Kino inte namnge några personer som skulle ha deltagit på mötet. Anders Lettström har aldrig någonsin varit i Belgrad och ännu mindre träffat eller pratat med Milan Sevo. Det som ekot förmedlat kan alltså rubriceras som ”fake news”.

Det förtjänar också att omnämnas att Sveriges radios ledning med Cilla Benkö i spetsen informerades skriftligen om det inträffade. Men Benkö var helt ointresserad och valde istället att tysta ner saken. Något som tydligen är symptomatiskt för Sveriges radio, där tystnadskultur råder.